Elva dagar kvar. Känslomässigt helt redo men fysiskt helt slut och sover jättedåligt.
Goa Pixie å jag ska få va hemma ett år ihop. Det är lyxigt. Så glad för detta system i vårt samhälle. Inte så nöjd med FKs handläggningstid dock. Igår kunde jag läsa att de postat mitt beslut. Det kommer alltså på måndag med 9 dagar kvar till bf trotsat det snart är två mån sedan jag skickade in alla papper.

Skulle så gärna vara rik eller ofattig och köpa dessa fina förvaringskorgar från rice. Denna, den med glasskiosk och husvagnarna alltså.

Pixie vill ha klänni, stor mage och nagenack precis som jag. Märks att jag varit hemma med henne mycket nu.
Tycker det är underbart.
3,5 v kvar nu.
Magen är inte bara stor, den är enorm och kliar som satan. Känns som att bebisen fastnar i mina höftben ibland. Det är verkligen trångt där inne.
Känner mig så lycklig och orolig och pirrig och panikslagen på samma gång.

Pixie kom med en toarulle, lyfte på min klänning och sa "jag titta mammas mage".

Hårdrocksnappen hon använde ett par månader när hon va pytteliten har återvänt och är pixies mest älskade ägodel just nu.
När jag va in på Shell och tankade sa hen i kassan att "e inte du lite stor för tutten".
Kanske redan skrivit om detta men jag vill att hon slutar med nappen. Absolut inte för att hon e för gammal utan för att en hör inte vad hon säger och hon pratar och sjunger mindre och till och med äter mindre när hon har den där i munnen jämt.
Men jag var inte tillräckligt stark då jag skulle ta den ifrån henne. Kunde inte se henne så förkrossad.
Graviditeten har gjort mig ännu blödigare.

Först Veronica maggio på verket. Så sjukt bra. Måsye se henne mer känner jag.
Snäll person erbjöd mig sittplats brevid hen under konserten också, vilket var typ det skönaste jag varit med om. Min svank och röv jublade av lycka. Hade dessutom perfekt sikt trots att jag satt. Full pott på den konserten, trots nykter och i 8e månaden. Den alkoholfria ölen var jättegod och Jessica gick i förväg och hämtade jackorna så jag slapp köa.
Sedan drog vi upp till Martin och Emma en sväng. Världens finaste lägenhet och deras granne, som va jättetrevlig, hade med sig en nio månaders kattunge. Jättevacker.
Kl tio var vi på happy kitchen på gigkvällen som Jessica ordnat (och Pelle gjort affisch till). Massa folk och mysigt men hann inte få någon japas (japansk tapas=sushi) eftersom vi var tvungna att åka och hämta Pixie kl elva.
Alltid mysigt att få tillbaka henne dock. Goaste och underbaraste i världen.

Blir galen på magen. Ger mig ont i ryggen, kliar och känns som att den exploderar när som helst nu.
Tröttsamt.
Men på något sätt ändå lite fascinerande freaky.

Där såg den iofs väldigt liten ut.
Men som "the doctor" skulle säga, så e den Bigger on the inside.

Ett litet extrajobb som just nu känns som att det tagit över mitt liv lika mycket som bebisen tagit över min kropp.
Bebisen som inte låter mig andas, som sparkar och trycker och gör mig helt slut.
Igår dammsög jag tio min och sen hade jag ont i ryggen hela kvällen. Idag drog jag Pixie från oss till dagis i pulka och hade sockerdricka i båda benen sen.
Känner mig så konstig och seg både i huvud och kropp. Längtar så otroligt tills du e här Jojje, eller vad du nu kommer heta.
Känns så kul att du får Pixie som syskon. Hon e hur rolig som helst.

Har ju varit lite fundersam över hur vi ska sova när nästa bebis kommer.
Med Pixie stod ju spjälsängen intill sängen och vi hade bara en 1,10säng, ändå låg hon mest på mig och sov eller i min famn de första fyra månaderna tills vi flytta.
Efter det stod hennes säng nedanför vår men i samma veva började hon med ersättning helt så då stod jag upp och matade ner i spjälsängen.
Nu googlade jag och läste att fom dec 2013 är Socialstyrelsens rekommendationer att bebisar inte samsover alls pga risken för plötslig spädbarnsdöd.
Känns nästan omöjligt att inte vilja ha spjälsängen intill min isf. Ska jag genomlida amningseländet så vill jag åtminstone slippa springa fram och tillbaka femtio ggr varje natt.
Tydligen rekomenderas napp nu också för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Med Pixie fick vi ju inte ens ge henne ersättning med nappflaska eftersom det kunde göra amningen ännu svårare. Nu stod det att detta inte stämmer.
Ibland svänger rönen fort.
Tycker det är sorgligt att jag ligger hela nätterna och oroar mig och läser på och googlar om allt som rör både mig och barnets hälsa, men Pelle gör ingenting sånt.
Hoppas att mina barn kommer leva i en tid då att skaffa barn är lika mycket båda parters projekt.
Själv är det så svårt att förstå hur någon kan låta bli att läsa på allt som går. Finns ju inget viktigare liksom.
Barnsäkra hemmet likaså. Jag som tänkt till och kollat upp och anpassat.
Alla inköp av kläder och möbler och saker. Jag alltihop. Annars är vi hyfsat jämställda, men här litar Pelle helt på att jag tar ansvar och lägger hellre sin energi på å sitta å gö en hemsida i min och pixies ära.