Han är här! Älskar älskar älskar! Underbara barn!

Klippte mig hos Malin på soda igår.
Känner mig en aning fräschare om än sjukt trött och sjukt trött på att vara gravid.
Pelle har dock migränbich har legat hela dagen igår så hoppas han hinner bli pigg innan det drar igång. Vore trist att måsta göra detta ensam.
Men hittills har jag ju inte ens en föraning om värkar. Kommer nog dröja.
Blä!!!

Pixie har börjat med att traska upp mitt i natten och leka en stund för att sedan somna på golvet i lekhörnan.
Jag ligger vaken större delen av nätterna, oroar mig, mår illa och tänker tusen varianter av "jag orkar inte mer".
Pelles snarkplåster är slut tillfälligt, så han ligger och för oväsen.
Hos bm igår låg bebisen fortfarande högt och rörligt.
Det va bmstudenten ,som var med vid förra träffen, som gjorde undersökningen själv. Skulle gärna byta till henne. Har verkligen inget förtroende för min egen bm.
Bara en dag kvar nu innan bf. Kan bli en långdragen historia detta känner jag.
Iaf åt jag med Jessica på oliven. Har inte ätit där sedan jag jobbade på hemtjänsten. Väldigt gott. Skulle kunna tänka mig och åka dit nu faktiskt ,men blir nog mina vanliga nattamackor.
Jessica hjälpte mig sedan köpa massa renoveringsgrejs på stuvbutiken, för vi ska, med 90% säkerhet, flytta!
Grannarna vill byta. Men då måste vi göra allt vitt och fint, eftersom frun i familjen inte nog kunde påpeka hur mkt hon ogillade vårt färgval och inredning. En så kallat ärlig person:)
Fixade mammas och pappas pärlbröllopsannons också, men ser ut som att det står LeIf istället för Leif.
Får maila redaktionen och be dom stoppa pressarna. Så kan jag inte ha det.
Längtar väldigt efter min Sondellfamilj just nu. Skulle velat dela mer vardag med dem. Å andra sidan vill jag för allt i världen inte bo i Norrland, så någon hemlängtan rör det sig absolut inte om, utan bara personerna jag saknar.
Pratade med mamma till en av de jag är god man för och vi hamnade på ämnet amning och hon kallade bröstet för tissen. Hade helt glömt att man säger så där uppe. Tissen eller p'uppen, som värmlänningar säger. Oavsett vilket, så får orden dem att verka mindre komplicerade än de är.
Har inget större förtroende för mina brön direkt.

Kanske är paret mitt över intresserade av att byta lägenhet med oss. De ville titta på vår lägenhet igen iaf. Hoppas!
Det löste sig med weeping willows för de kommer till mariebergsskogen den 9e aug!!! Härligt härligt och då kommer jag nog vara redo att lämna den lilla till barnvakt också.
Hade varit så skönt nu om bebisen ville komma. Väntan ger mig bara skräckscenarion och jag känner mig så övertygad om att det är något sjukt med barnet att jag bara vill föda och få det bekräftat.
Hemska hjärna.
Ändå pepp och pirrig på förlossning. Det kan ju bli så otroligt olika. Skulle gärna vilja att det blev som med Pixie, men har absolut inga föreställningar om en snabb förlossning.
Skulle dock inte ha något emot något tecken på framsteg just nu. Lite slempropp eller liknande. Tyvärr bara gaser hittills och de kan nog mer härledas till min stillasittande livsstil just nu.
Har dock dragit igång ett par pysselprojekt, så föder gärna på måndag efter lägenhetsvisningen.
I can do this!

Ett par veckor sedan. Nu är jag logiskt nog ännu större. Har faktiskt vant mig vid gaviscon nu. Halsbrännan har varit inte bara brännande, utan nästan smärtsam så det äckliga mintskummet smakar liksom lugnt och lent.

Nu skulle jag kunna åka in. Finns barnvakter för närmsta dygnet, de allra mest akuta mötena är över, vi har en del avsnitt kvar på sista säsongen av the Killing och jag ligger ändå bara vaken på nätterna och går runt som en zombie på dagen.
Har följt hanna rosells blogg slaviskt på slutet som en slags julkalender iom att hon hade bf en vecka innan mig ungefär. Så för ett par timmar sedan hade hon lyckats klämma ut bebisen.
Min avundsjuka och längtan välde över mig när jag såg bilden av bebis på bröstet.
Har ungefär samma mått av tålamod som Pixie har när det är godis på gång.

Kul idé. Fast jag vet med mig själv att jag blir för lost in the moment för att tänka på foton och arrangemang och sociala medier. Är ganska skönt att vara sådan, men vill ju samtidigt ha lite tjusiga minnen också.

Vilken succé.
Storjessica tog med mig å Pixie på leklandet å jag fick ta det lugnt medan hon klättrade och åkte kana med en överlycklig Pixie. Det var inte så mycket barn där heller, så Pixie vågade göra sin grej. Hon är väldigt orädd när hon leker. Rädslan hon har är för större barn.
Kanske en reaktion efter de dumma grabbarna i mariebergsskogen förra året som skrämde henne. Fast troligen inte. Är nog bara jag som fortfarande hyser agg mot dessa ligister.
Leklandet måste rekomenderas. Väldigt fartfyllt även för yngre och mycket att välja på.
Redan i receptionen fattade Pixie att det skulle va kul och började kasta av sig töpplera, som hon kallar stövlarna.
Efter köpte vi lite choklad, som vi skulle äta efter tacosmys. Pixie gick med på det tills vi kom hem ,då hon fick total chokladångest. Trodde aldrig jag skulle orka vara stönigast, men otroligt nog härdade jag ut och Pixie åt mat och fick sedan choklad.
Så jävla stolt över mig själv. Är bedrövligt att vara förälder när man har så lite pondus som jag.

Tycker så väldigt mycket om Storjessica. Får lite ångest över att jag inte är så kul som innan jag fick barn, men glad att hon ändå vill ses.
Är ju också positivt att känna att man vill va bättre och roligare för någon man känt i tio år.
Är också så glad att hon och Stefan fått jobb och pengar.

Nu i natt gick jag på toa och sen fick jag mensvärk. Kändes inte som sammandragning bara. Spännande.
Men har inte tid å föda idag. Så nu blev jag stressad.
Imorgon vore bättre:)

Pixie gör kinnkaka (pannkaka) åt Pippi och det får bara vara massvis med grädde på ochhon bakar kinnkakor av grus ute och bjuder mig på. Hon önskar sig kinnkaka till lunch, men äter mest grädde och soppa om det bjuds till.
Älskar enspårigheten ibland.
Hur hon på en dag lärt sig namnet på i stort sett alla färger, på engelska. Pedagogen iPad i farten igen.
Bluuu, bläck, pink, pöpel, onch, jällå.
När vi luncha på nya burger king på våxnäs igår så sa hon också "straw" när hon fick dricka vatten med sugrör.

Innan lunchen var jag och Pixie i lekparken vid museet och tog oss en sväng på stan innan vi mötte Pelle. Lekpark är för jobbigt nu kände jag. Om nåt händer hinner jag inte och orkar inte hjälpa henne.
Men bara 11 dagar kvar nu.
Snälla jojje kom ut!
Såg en fin video som hanna rosell lagt ut på sin blogg. En nyfödd bebis (med kejsarsnitt fattade jag det som iom att det var operstionsskynke för mammans kropp och bebisen inte kunde ligga hos henne) som klamrar sig fast vid sin mammas ansikte och skriker av olycka när de försöker lyfta den ifrån mamman.
Tänker på när Pixie direkt sög tag i oss med all sin kraft trots att hon va så liten.
Alla sätt att få barn är ju fantastiska och kärlek och lycka har inte med biologi att göra. Ändå fascineras jag av just detta med vissa djur- och människobarns förmåga att knyta an redan i magen.
Pelle undrade hur det påverkas av om barn eller förälder är döv. Bra fråga. Undrar jag också.