Pixie gör kinnkaka (pannkaka) åt Pippi och det får bara vara massvis med grädde på ochhon bakar kinnkakor av grus ute och bjuder mig på. Hon önskar sig kinnkaka till lunch, men äter mest grädde och soppa om det bjuds till.
Älskar enspårigheten ibland.
Hur hon på en dag lärt sig namnet på i stort sett alla färger, på engelska. Pedagogen iPad i farten igen.
Bluuu, bläck, pink, pöpel, onch, jällå.
När vi luncha på nya burger king på våxnäs igår så sa hon också "straw" när hon fick dricka vatten med sugrör.

Innan lunchen var jag och Pixie i lekparken vid museet och tog oss en sväng på stan innan vi mötte Pelle. Lekpark är för jobbigt nu kände jag. Om nåt händer hinner jag inte och orkar inte hjälpa henne.
Men bara 11 dagar kvar nu.
Snälla jojje kom ut!
Såg en fin video som hanna rosell lagt ut på sin blogg. En nyfödd bebis (med kejsarsnitt fattade jag det som iom att det var operstionsskynke för mammans kropp och bebisen inte kunde ligga hos henne) som klamrar sig fast vid sin mammas ansikte och skriker av olycka när de försöker lyfta den ifrån mamman.
Tänker på när Pixie direkt sög tag i oss med all sin kraft trots att hon va så liten.
Alla sätt att få barn är ju fantastiska och kärlek och lycka har inte med biologi att göra. Ändå fascineras jag av just detta med vissa djur- och människobarns förmåga att knyta an redan i magen.
Pelle undrade hur det påverkas av om barn eller förälder är döv. Bra fråga. Undrar jag också.

Elva dagar kvar. Känslomässigt helt redo men fysiskt helt slut och sover jättedåligt.
Goa Pixie å jag ska få va hemma ett år ihop. Det är lyxigt. Så glad för detta system i vårt samhälle. Inte så nöjd med FKs handläggningstid dock. Igår kunde jag läsa att de postat mitt beslut. Det kommer alltså på måndag med 9 dagar kvar till bf trotsat det snart är två mån sedan jag skickade in alla papper.

Skulle så gärna vara rik eller ofattig och köpa dessa fina förvaringskorgar från rice. Denna, den med glasskiosk och husvagnarna alltså.