Idag har Pixie trotsat från morgon till kväll. Psykiskt helt slut både jag och Pelle.
Hon har förstört en byrå, Pelles GTA, ett glas och ett sällskapsspel. Utöver det skrikit efter godis och banan pch mjölk som en bortskämd liten skit.
Att hon är obeskrivligt kramig och teaterapig emellanåt gör det hela uthärdligt, men ibland får både jag och Pelle lite panik.
Ibland vore det så gött å få ligga sked i soffan och kolla på doctor who i lugn och ro.
Hon har varit förkyld hur länge som helst och är i en period då hon helt plötsligt förstår allt och reagerar mycket mer. Jobbigt att ständigt brottas med vill/vill inte, både för barnet och föräldrarna.
Hos barnmorskan (som idag var ännu en annan) var allt som det skulle. Stor livmoder, jämna hjärtslag på barnet och lågt blodtryck på mig.
Märker dock hur konstig hormoner och sömnlöshet gör mig. Skulle ta blodprov på labb innan, och jag som aldrig är rädd, fick en överväldigande känsla av att jag ville dra undan armen och gråta.
Än har jag dock inte tappat greppet helt och kunde hålla tillbaka.

Snälla tomten ge mig denna svindyra tapet och ett hus med fina rum att tapetsera. Inget större problem att bli fyra plus katt i en tvåa, men drömmen om ett läs- och pysselrum till bara mig med en underbar fåtölj med fotpall, fina små saker att titta på och en lurvig matta utan bananklet på, finns allid där.
Utanför mitt läs- och pysselrum leker mina två sympatiska barn och babblar med sina underbara barnröster.

Sömnlösheten är vidrig. Ännu en tråkig vakennatt med medföljande dödstrött dag sedan.
Försöker göra något produktivt av de vakna timmarna, typ planera min uppsats, tänka över mitt godmanskap, klura på tatueringsmotiv och på namn till bebisen.
De sista två lite skojigare uppdrag, så de tar mest plats.
Pelle gav mig en tavla som Elin på Fisheye Ink ritat ihop med en betald tatueringstid i april. Finaste julklappen någonsin. Tänker på det hela tiden. Finare blir det inte.
Sin grymma fantasi när det kommer till gåvor har dock inte varit till nytta i namnvalet för babyn. Pixie var ju Pelles idé och även om vi har tusen förslag till denna person, så har det varit supersvårt att bestämma sig.
För mig står fortfarande Jojje högst på listan. Det hade jag högt när jag väntade Pixie redan.
Vi har luftat namnet med släkt och vänner och det föll inte väl ut. Fult, är signalerna vi fått från omgivningen.
Louie är med på listan också, igår dök Niel upp i mitt huvud och sedan har vi ett par till vi kan tänka oss.
Man ska ju inte bry sig vad folk tycker har jag hört, men svårt när det varit så trevligt att höra så ofta att Pixie är ett fint namn.
Jag tycker iaf att Jojje känns som mitt barn när jag hör namnet.
Hoppas du mår bra där inne. Nu ska jag pallra mig till gripen, för att bl.a lyssna på Jojjes hjärtslag, hoppas jag.